sparisgirl

Det är Lördag kväll och här sitter man ensam hemma.. Planerna gick inte riktigt som dom skulle idag! Visst jag träffade Anna men jag skulle även träffa en annan men det blev inställt..
Så nu poppar tanke efter tanke upp..
Fan alltså, jag tycker att jag är så sorlig och patetisk.. Mår illa när jag ser mig själv! Hur länge ska jag må såhär? Börjar bli sjukt jobbigt känner jag.. Att man aldrig kan få vara lycklig.
Tänker tillbaka på hur jag hade det som liten, det jag råkade ut för. Jobbig tanke! Sen så saknar jag alla som jag tappat kontakten med under åren som gått.. Saknar även dom som gått bort!
Saknar kärleken, undrar hur det hade varit om jag inte gjort dom val jag gjort.. Hur hade min tid sett ut idag då? Hade jag mått bättre, varit gladare?
Fan vad trött jag är på mina val, jag gör alltid bort mig!!
Känner mig så sjukt ensam..
Jag undrar oxå vilka som verkligen är mina vänner, känner mig blåst av en del under åren oxå!

Hur så helst så känner jag mig jättekonstig, det kliar å svider innombords, vill bara stänga in mig i lägenheten å bara vara.. Ensam i min värld, bara gråta! Tårarna tar liksom aldrig slut..
Sen så är jag sjuk igen, är inne på min 5: de gång på snart 1 år. Jag har aldrig haft såhär svårt med  min sjukdom, men den här gången så får det helt enkelt bära eller brista. Jag tänker inte kontakta min läkare, dom gör ändå inget mer än å ge mig dom där äckliga fucking kortisontabletterna som jag bara vill spy på. Fan vad dom har gjort att jag ökat i vikt. Så därmed låter jag bli att ringa! Jag är sjuk, det gör ont och ja jag blöder men så är det.. Inget att göra åt!!

Over and out